Gnäll och pip hos hund. 

Ringvägen var på fortbildning i helgen, på föreläsning med Curt Blixt, Anna Haeggblom Bjellå och Eva Bodfäldt. Ämnet var "Gnäller din hund under träning och tävling? Stress och pip vid hundträning och tävling - orsaker, verkan och åtgärder". Fokuset låg mycket kring skydds-, lydnads, och jaktträning och tävling, men med lite förnulighet går det att applicera även på vardagslydnaden. 

Pip, gnälll och skäll är otroligt vanligt vid frustration, stress, osäkerhet samt förväntan. När vår hund inte förstår vad vi vill kan den gnälla, pipa och skälla, när den är stressad och uppjagad, kanske vid träning i nya miljöer, kring andra hundar eller något annat den tycker är lite obehagligt, och framför allt kan vår hund låta väldigt mycket om förväntan är väldigt stor och den vet att något väldigt roligt kommer hända. 

Det gäller att försöka lista ut varför vår hund gnäller innan vi kan ta itu med problemet. Vid oro, rädsla och stress får en först börja göra hunden bekväm i dessa situationer. Passivitetsträna, träna bort rädslor, miljöträna och socialträna. Att träna på ett avstånd som hunden är bekväm med är väldigt viktigt. Hunden skall inte behöva komma upp i den stressen som det obehagliga ger för att ni ska kunna träna bort det. 

Vid frustration handlar träningen om att försöka vara mer tydlig med vår hund. Hur får vi den att förstå vad vi vill att den ska göra? Måste jag kanske sänka mina krav på hunden, så att den förstår ett mellanting innan jag kan upprepa övningen den inte förstod? 

Vid hög förväntan, säg innan dragarbete, vallning, jakt, rastgårdslek, gäller det att inte låta hunden utföra uppgiften innan den är tyst. Vänta ut att hunden tystnar och säg varsågod när den är tyst. Börjar den igen är det bara att avbryta, ta hunden åt sidan tills den har tystnat och sedan säga varsågod. Anna Bjellå kallade denna övning för "att toka ur". Hunden får helt enkelt en time out så fort den gnäller och lär sig såsmåningom att vid gnäll och skäll så får en inte vara med. 

Det pratades även om andra saker en kunde se över. Hur är vår relation med hunden? Kan den bli bättre? Har vi för höga krav på vår hund? Hur reagerar vi när hunden börjar pipa och gnälla? Blir vi stressade? Är vi lugna i tillfällena eller går vi upp i ett eget litet "gnäll"? Hunden läser av oss mer än vi tror, och om vi blir stressade kan det mycket väl påverka hunden. 

Sedan togs det även upp något väldigt grundläggande, och det var avel. Vissa hundar är mer pipiga och gnällliga i generna, och det är varje uppfödares ansvar att utvärdera gnället mot de andra meriterna och se om det är värt att avla vidare på. Om ni själva vet med er att gnäll och pip gör er galna, titta på föräldradjuren i träning och arbete för att se hur mycket gnäll och skäll det yttras. 

För att förebygga gnäll och pip gäller det att förekomma. Vid det allra första pipet, avsluta träningen och sätt er ner och fundera. Hur kommer jag runt det? Varför piper den? Hur gör jag för att detta inte ska eskalera? Det kan vara en idé att ta hjälp av antngen Curt Blixt, Anna Haeggblom Bjellå eller Eva Bodfäldt för att komma vidare i träningen utan att förstärka gnäll och pip.